SSPX:s superior ber Påven om ursäkt

Idag har Påven fått en officiellt ursäkt från SSPX:s general superior, biskop Bernard Fellay (se SvD:s artikeln – för att veta mer om historien, läs katerorin SSPX).

Hos Dantes nyheter kan man läsa en översättning av biskop Fellays brev till Påven:

Det är uppenbart att en katolsk biskops kyrkliga auktoritet begränsar sig till frågor som rör katolsk tro och morallära.
…
Det är med stor sorg som vi måst konstatera hur stor skada överträdelser av detta vårt mandat kan orsaka. Biskop Williamsons påståenden återspeglar inte på något sätt vårt prästbrödraskaps ståndpunkt. Jag har därför förbjudit biskop Williamson att tills vidare ta ställning i några som helst politiska eller historiska frågor.

Vi ber påven Benedictus XVI och alla människor av god vilja om ursäkt för de dramatiska följder som nyssnämnda överträdelse kunnat få.
…

Läs mer: Dantes nyheter Svenska Dagbladet
Dagen

Exkommunikation lyfts för SSPXs-biskopar

Det är en god nyhet för Kyrkans enheten från vad jag förstår. Det betyder dock inte ett fullt gemenskap mellan SSPX och Katolska kyrkan:

Vad som kan konstateras fortfarande är väl att SSPX inte är fullt ut i gemenskap med Kyrkan, men ett stort steg har tagits. Kyrkan gjorde det rätta, även om tidspunkten gör – med Uppdrag gransknings program om vissa individer inom SSPX alldeles bara för någon dag sedan – det hela kanske det mest politisk inkorrekta på väldigt, väldigt länge. (källa)

Nu är det dags för att börja förhandla.

Jag måste erkänna att under tiden som har gått sedan Uppdrag gransknings sändning, min uppfattning av SSPX har förändrats. Jag tog den för en högerextrem rörelse; men mina sökningar på nätet har givit mig en mer nyanserad bild av den hela. Visst det finns tyvärr personer med kopplingar till högerextrem; men Marcel Lefebvres liv bevisar att det hela är inte så enkelt som ljuset mot mörkret.

Då jag litar 100% på Påven gällande försoningen med SSPX.

Jag har hittat en bra artikel hos Säfflemannen som granskar Uppdrag gransknings program om SSPX.

Läs mer: Aftonbladet Dagens Nyheter Svenska Dagbladet (1,2)

Brev om SSPX och SVT mm.

Jag har fått tag på det här brevet (Ab imo pectore):

Svar från Bp Fellay

Biskopen Fellay, som här chefen för rörelsen som grundades av Biskopen Lefebvre, tar klart avstånd från den skandalösa intervju från biskopen Williamson i föregår.

Bloggen God katolik berättar om den politiska spel kring den här intervjun.

Nytt och noterat har som vanligt en bra artikel om intervjun.

En sak som Uppdrag granskning berättade inte, men som kan ha en stor värde i debatten: Biskopen Marcel Lefebvres far, René Lefebvre, gjorde motstånd till nazisterna när Frankrike ockuperades och arresterades av Gestapo den 21 april 1941 och dog den 4 mars 1944 i koncentrationslager Sonnenburg, utan att lämna sitt radband, sin mässbok och boken Kristi efterföljelse (enligt bloggen Christus Imperat).

Om Uppdrag granskning och SSPX

Jag har tittat på Uppdrag granskning igår kväll. Det var minst sagt väldigt intressant och väldig trist att se att det finns personer som förnekar förintelsen.

Två saker jag inte gillade:

1. Användningen av termer som ‘katolicismen’, ‘katolik’, ‘katolsk’ var väldig förvirrande: gruppen är skild från Katolska kyrkan sedan 1988, men ändå journalisten sade att t.ex. Sten Sandmark ‘konverterade till katolicismen’ eller att han ska blir ‘katolsk präst’. Avståndet var klart och tydligt från Biskopen Arborelius, men ändå undrar jag vad publiken kommer att minnas… Svenska Dagbladet gör också samma fel.
2. Jag förstår självklart att kyrkoherdarna i Svenska Kyrkan blev mycket generade. Man kan se att de är av god vilja för de visste ingenting om SSPX och nu vill de inte att Prästbrödarskapet använder deras kyrkor. Men att kräva att de skall ringa till biskopämbetet i Stockholm för att kolla om deras besökare är riktiga katoliker eller inte var överdrivet. Deras värld är Svenska Kyrkan; man kan inte kräva från dem att de kan allt som står utanför.

På Katolska Kyrkans officiella hemsida finns mer information om SSPX.

Bengt Malmgren har ett intressant inlägg.

Hos Charlotte Therese fick jag lära mig att det finns en faktafel i reportaget: Uppsala domkyrkan har aldrig upplåtits för SSPX.

Svenska Kyrkan hjälper högerextremister

Jag skriver en provokativ titel här som ska väcka intresse för mitt inlägg.

SVTs Uppdrag granskning visar ikväll en högerextrem rörelse (med visa medlemmar som förnekar gaskamrarna!) som har etablerat sig i Sverige, med hjälp av Svenska Kyrkan. Man kan se att Svenska Kyrkan är verkligen demokratisk för den vill gifta homosexuella och samtidigt hjälpa högerextrema rörelser. Men nog med ironi.

Rörelsen heter Prästbrödraskapet Pius X (SSPX) och påstår att de är katolik. Så innan alla som hatar Katolska Kyrkan börjar att angrippa oss katoliker, vill jag bara skriva att rörelsen är skild från Katolska Kyrkan sedan 1988. Vi kan inte bära nåt ansvar för vad de säger.

Synder som bara Påven kan förlåta

Den kanadensiska tidningen National Post har skrivit en artikel (Vatican reveals sins only Pope can forgive) som påstår att det finns synder som är så allvarliga att Påven bara kan förlåta dem. Artikeln orsakade en respektlös kommentar på Humanistbloggen.

Det fanns egentligen en två-dagar lång konferens som var sponsrad av den Apostoliska Skriftermålsdomstolen. Den arbetar med allvarliga synder som begåtts och då sekretess är en självklarhet. Många tycker tyvärr om konspirationsteorier och att ha en domstol i Vatikanen som arbetar med hemligheter väcker många fantasier, även hos sekulära medier.

Om man glömmer skvallerpressen och kollar på vad kyrkan säger, ser man att det finns olika synder och dem är mer eller mindre allvarliga. Alla kan förstå till exempel att att prata strunt om någon är mindre allvarlig än att vara otrogen i sitt äktenskap. I sista fallet pratar man om dödssynd, dvs en synd som skär av syndaren från Guds nåd. Bland dem finns också synder som orsakar en omedelbar exkommunicering (s.k. latae sententiae) och vars kanoniska böter kan lyftas endast av den Heliga Stolen.

Men detta är ingenting nytt! Det finns publicerad i den Kanoniska Lag Koden som publicerades i 1983, och som är tillgänglig här…

(artikel skriven med hjälp av CatholicCulture)

Vi och dom II

Jag skrev tidigare om Björn Ulvaeus Brännpunkt mot religiösa friskolor. En av sina argumenter var att religioner skapar ett vi och dom-tänkande (se min artikel Vi och dom).

Jag har läst två svar på Internet, gällande katolska friskolor, och båda två ger en annan bild… dvs att de har elever som är katoliker självklart, men också muslimer och från andra religioner.

Den första kommer från Svenska Dagbladet, och handlar om en friskola i Lund. Den andra finns på Dagen.se och berättar att den franska lagen som förbjuder religiösa symboler i allmänna skolor gäller inte för katolska friskolor och driver en del muslimska tjejer till dem.

Det verkar att religiösa människor visar här än anna bild än vad ateister påstår. Det är kanske dags att de lämnar deras dogmer och kommer tillbaka till verkligheten?

Ny amerikansk organisation mot dödstraff

En nybildat katolsk organisation med stöd av katolska biskoparna ska motarbeta dödstraffet i USA. Den heter The Catholic Mobilizing Network to End the Death Penalty och startar officiellt den 25 januari 2009. Läs mer på deras webbplats (via Catholic Culture).

Man får hoppas att dem lyckas med detta.

Vi och dom

I sin Brännpunkt, Björn Ulvaeus skriver bl.a.

Tyvärr är det inte förenligt med Europakonventionen att förbjuda konfessionella friskolor.[...]

Den svenska staten skulle kunna avstå från att skattefinansiera friskolor.

Varför inte? Men i så fall, jag skulle kräva att mina skattepengar finansierar inte abort, till exempel.

Religioner riskerar alltid att skapa ett vi och dom-tänkande.

Detta är ett yttlig argument. Det är inte bara religioner som riskerar att skapa ett vi och dom-tänkande. Många saker orsakar ett sådant tänkande: stadsdelen, staden eller byn man lever i, samhällsklassen man tillhör, pengar man har, fotbollslaget man stödjer, skolan man går till, osv. Ska man då förbjuda allt? Eller bara religion? Och varför det? För min del tror jag att det är i manskliga naturen att ha ett sådant tänkande.

Även om man tolererar andras gudar, så tycker man väl knappast att de är likvärdiga med ens egen. Religioner blir på så sätt exkluderande och det är lätt att sådana värderingar följer med hemifrån.

Tror man att man har rätt då tror man också oftast att andra har fel. Titta den polistiska sfären, till exempel. Även ateister tänker så! Titta bara på deras syn om religion.

Jag hoppas att man få fortsätta tänka så i framtiden, det är ett krav för friheten, för demokratin och ett krav för att söka sanningen.

Man får väl lära att tolerera varandra som påstår Humanisterna, det är jättebra, men kristendomen går vidare, för Jesus säger oss älska din nästa. Detta är mycket mer positiv än karikatyren av religion som antiteisterna presenterar oss.

Antiteistisk busskampanj

Ateismen har blivit aggressiv på sistone. Jag tror att vi ser nu vad Pierre-Joseph Proudhon kallade för antiteism dvs att man ser religion som en fara för samhället.

Och nu driver man en busskampanj i London – There’s probably no god, now stop worrying and enjoy you life.

Jag har aldrig träffat någon troende som lever i skräck av helvetet, som kampanjen påstår att troende lever i. En sådan slogan bevisar antiteisters fördomar och felaktig syn på religion. Egentligen bör de komma ut och träffa folk.

Enjoy your life – i våra sekulära länder det betyder ofta konsumera mera. Jag är inte säkert att det är bra för miljön. Och för alla som har precis fått sparken pga finsanskrisen, en sådan slogan har en bitter smak.

Däremot kan man alltid be och gå till kyrkan för att njuta av livet, det kostar ingenting.