Gud finns nog

För några månader sedan ateister i England gjorde en reklam-kampanj på bussar med temat There’s probably no god, now stop worrying and enjoy you life (artikel här).

Ateister brukar kritisera troende vi skulle sakna kritisk tänkande osv. Det är då roligt att se att ateister i Sverige vill göra precis samma sak som i England. Man kan undra vart den kritiska tänkande tog vägen…

De har en webbplats för att testa hur religiös man är. Jag gjorde testet, svarade en del (ledande) frågor, och här kommer resultatet:

Du verkar höra till den mindre del av Sveriges befolkning som är mycket religiös.

Vad bra! Då undrar jag, om vi är en så liten del av Sveriges befolkningen att vara mycket religiös, varför göra en så stor kampanj mot oss som försöker leva sitt tro? Vart toleransen tog vägen?

Trevligt att du tog dig tid att göra vårt test ändå!

Det känns lite som 90 tals ironi här: Ja… eller nej… Man vill se ut som tolerant.

Fortsätt gärna att fundera på varför ni religiösa ska få ha så stort inflytande i Sverige, fast vi som inte tror på någon gud är mångdubbelt fler.

Det är så enkelt att kolla Sveriges historia för att förstå.

Det vore också spännande att ha dig med i vår debatt. Välkommen!

Synder som bara Påven kan förlåta

Den kanadensiska tidningen National Post har skrivit en artikel (Vatican reveals sins only Pope can forgive) som påstår att det finns synder som är så allvarliga att Påven bara kan förlåta dem. Artikeln orsakade en respektlös kommentar på Humanistbloggen.

Det fanns egentligen en två-dagar lång konferens som var sponsrad av den Apostoliska Skriftermålsdomstolen. Den arbetar med allvarliga synder som begåtts och då sekretess är en självklarhet. Många tycker tyvärr om konspirationsteorier och att ha en domstol i Vatikanen som arbetar med hemligheter väcker många fantasier, även hos sekulära medier.

Om man glömmer skvallerpressen och kollar på vad kyrkan säger, ser man att det finns olika synder och dem är mer eller mindre allvarliga. Alla kan förstå till exempel att att prata strunt om någon är mindre allvarlig än att vara otrogen i sitt äktenskap. I sista fallet pratar man om dödssynd, dvs en synd som skär av syndaren från Guds nåd. Bland dem finns också synder som orsakar en omedelbar exkommunicering (s.k. latae sententiae) och vars kanoniska böter kan lyftas endast av den Heliga Stolen.

Men detta är ingenting nytt! Det finns publicerad i den Kanoniska Lag Koden som publicerades i 1983, och som är tillgänglig här…

(artikel skriven med hjälp av CatholicCulture)

Vi och dom II

Jag skrev tidigare om Björn Ulvaeus Brännpunkt mot religiösa friskolor. En av sina argumenter var att religioner skapar ett vi och dom-tänkande (se min artikel Vi och dom).

Jag har läst två svar på Internet, gällande katolska friskolor, och båda två ger en annan bild… dvs att de har elever som är katoliker självklart, men också muslimer och från andra religioner.

Den första kommer från Svenska Dagbladet, och handlar om en friskola i Lund. Den andra finns på Dagen.se och berättar att den franska lagen som förbjuder religiösa symboler i allmänna skolor gäller inte för katolska friskolor och driver en del muslimska tjejer till dem.

Det verkar att religiösa människor visar här än anna bild än vad ateister påstår. Det är kanske dags att de lämnar deras dogmer och kommer tillbaka till verkligheten?

Vi och dom

I sin Brännpunkt, Björn Ulvaeus skriver bl.a.

Tyvärr är det inte förenligt med Europakonventionen att förbjuda konfessionella friskolor.[...]

Den svenska staten skulle kunna avstå från att skattefinansiera friskolor.

Varför inte? Men i så fall, jag skulle kräva att mina skattepengar finansierar inte abort, till exempel.

Religioner riskerar alltid att skapa ett vi och dom-tänkande.

Detta är ett yttlig argument. Det är inte bara religioner som riskerar att skapa ett vi och dom-tänkande. Många saker orsakar ett sådant tänkande: stadsdelen, staden eller byn man lever i, samhällsklassen man tillhör, pengar man har, fotbollslaget man stödjer, skolan man går till, osv. Ska man då förbjuda allt? Eller bara religion? Och varför det? För min del tror jag att det är i manskliga naturen att ha ett sådant tänkande.

Även om man tolererar andras gudar, så tycker man väl knappast att de är likvärdiga med ens egen. Religioner blir på så sätt exkluderande och det är lätt att sådana värderingar följer med hemifrån.

Tror man att man har rätt då tror man också oftast att andra har fel. Titta den polistiska sfären, till exempel. Även ateister tänker så! Titta bara på deras syn om religion.

Jag hoppas att man få fortsätta tänka så i framtiden, det är ett krav för friheten, för demokratin och ett krav för att söka sanningen.

Man får väl lära att tolerera varandra som påstår Humanisterna, det är jättebra, men kristendomen går vidare, för Jesus säger oss älska din nästa. Detta är mycket mer positiv än karikatyren av religion som antiteisterna presenterar oss.

Antiteistisk busskampanj

Ateismen har blivit aggressiv på sistone. Jag tror att vi ser nu vad Pierre-Joseph Proudhon kallade för antiteism dvs att man ser religion som en fara för samhället.

Och nu driver man en busskampanj i London – There’s probably no god, now stop worrying and enjoy you life.

Jag har aldrig träffat någon troende som lever i skräck av helvetet, som kampanjen påstår att troende lever i. En sådan slogan bevisar antiteisters fördomar och felaktig syn på religion. Egentligen bör de komma ut och träffa folk.

Enjoy your life – i våra sekulära länder det betyder ofta konsumera mera. Jag är inte säkert att det är bra för miljön. Och för alla som har precis fått sparken pga finsanskrisen, en sådan slogan har en bitter smak.

Däremot kan man alltid be och gå till kyrkan för att njuta av livet, det kostar ingenting.

Former Atheist Darwinian Philosopher Explains his ‘Conversion’ in a New Book

Antony Flew “followed the evidence”, ”empirical evidence,” to belief in “a god”

By Hilary White

LONDON, November 2, 2007 (LifeSiteNews.com) – Former Darwinian atheist philosopher Antony Flew has published a new book, “There Is a God: How the World’s Most Notorious Atheist Changed His Mind,”, to explain his move from being one of the world’s leading exponents of the pure materialist Darwinian philosophy to belief in the existence of a personal deity who created the universe.